Digte til kontemplativ læsning
Ved “kontemplativ læsning” fordyber vi os samtidigt i tekst og indre praksis. Vi tager så at sige teksten med os ind i praksis.
Herunder finder du et lille udvalg digte, som vi inviterer til at læse mens du sidder på puden eller på anden måde befinder dig i et roligt, og potentielt fordybende, rum – og tidsrum. Invitationen er at undersøge hvordan kontemplativ læsning på den ene side kan være en støtte ind i praksis – og fordybe nærværet, sanseligheden og hjerterummet indad – og på den anden side hvordan praksis kan bidrage til at en tekst åbner sig yderligere og fordyber vores forståelse og fornemmelse af dens indhold og intentionen bag.
Der er mange indgange til kontemplativ læsning, og bestemt intet facit, det kan være du læser et enkelt digt og derefter holder en pause og mærker indad. Eller måske undersøger du de indre landskaber efter hver linje. Invitationen er også at du finder din vej ind til kontemplativ læsning, de følgende digte kan opfattes som en dør.
Landet som icke är
af Edith Södergran
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
och alltid skall älska.
Wild geese
af Mary Oliver
You do not have to be good.
You do not have to walk on your knees
for a hundred miles through the desert, repenting.
You only have to let the soft animal of your body
love what it loves.
Tell me about despair, yours, and I will tell you mine.
Meanwhile the world goes on.
Meanwhile the sun and the clear pebbles of the rain
are moving across the landscapes,
over the prairies and the deep trees,
the mountains and the rivers.
Meanwhile the wild geese, high in the clean blue air,
are heading home again.
Whoever you are, no matter how lonely,
the world offers itself to your imagination,
calls to you like the wild geese, harsh and exciting–
over and over announcing your place
in the family of things.
In Blackwater Woods
af Mary Oliver
Look, the trees
are turning
their own bodies
into pillars
of light,
are giving off the rich
fragrance of cinnamon
and fulfillment,
the long tapers
of cattails
are bursting and floating away over
the blue shoulders
of the ponds,
and every pond,
no matter what its
name is, is
nameless now.
Every year
everything
I have ever learned
in my lifetime
leads back to this: the fires
and the black river of loss
whose other side
is salvation,
whose meaning
none of us will ever know.
To live in this world
you must be able
to do three things:
to love what is mortal;
to hold it
against your bones knowing
your own life depends on it;
and, when the time comes to let it
go,
to let it go.
Zhou Xuanjing:
Meditation ved midnat meditation ved middagstid
En bevidsthed som efteråret ankommer til praksis’ dybe hjerte.
Under ubevægelige bølger springer fisk og drager frit.
I det grænseløse himmelrum bliver kun månelyset tilbage.
Mechthild af Magdeburg:
Gud kommer til mig
som duggen til en blomst. 